....
Täck över mina ögon. Täck över mina öron. Säg mig att dom här orden är en lögn. Det kan inte vara sant att jag förlorar dig. Solen kan ju inte falla från himlen. Kan du höra att himlen gråter? Stanna varje klocka. Stjärnorna är chokade. Floden skulle springa till havet. Jag kommer inte säga hejdå. Jag kommer inte låta dig glida ifrån mig. Håll fast. Va stark. Jag vet inget,inget alls. Vem är jag som säger att du älskar mig? Vem är jag som säger att du behöver mig? Du puttar ut mig från en klippa för att se om jag är stark nog att flyga. Det är svårt att förlora den man älskar,för att till slut säga hejdå. Jag försöker vara stark. Men smärtan fortsätter. Och allt jag kan göra är att gråta. Du var min andra del,fast den bättre halvan. Du lämnade mig och nu är jag bara halv. Du var min bästa vän. Delen av mig som andades. Nu är halva kvar. Jag är förlorad i dig. Vet inte varför jag fortfarande väntar. Vet inte varför jag fortfarande hoppas. För jag vet att du aldrig kommer tillbaka. Nu är du en text jag älskar att läsa. Som om det inte fanns något solljus. Som smaken av ditt leende. Jag saknar så som du andades. Men jag berättade aldrig det jag borde berättat. Hur skulle jag berätta? Jag höll det inom mig. Och nu saknar jag dig. Kan inte förstå att jag fortfarande vill ha dig som min bästa vän. Efter allt vi gått igenom.
Kommentarer
Trackback
